Lycka är vad jag vill kalla detta! Att jag någonsin skulle öppna ett brev, ett brev med dessa ord i är för mig helt ofattbart. Längelänge har jag levt under denna psykiska stress och ständiga plåga på vad som kommer att ske med mig, hur jag skulle anpassa mig osv. Trodde inte att jag någonsin skulle ta mig ur den ständiga skiten, som inte bara förstörde mig utan och innan utan på många sätt så förstörde den många er också!! Några av er står kvar här vid min sida än idag och några av er klarade helt enkelt inte av det, vilket jag aldrig skulle dömma nån fär eftersom att det jag gått igenom var det inte många som klarade av, eftersom den förändrade mig som person, all olycka och skit jag gick igenom gjorde mig till en väldigt negativ och orklös människa tyvärr. Men ack så tacksam jag är över att alltid haft min underbara familj och fantastiska vänner vid min sida som aldrig lämnade mig även fast jag varden svåraste människa att vara omkring ibland! Jag kommer i all evighet stå i skuld till er, och aldrig med ord kommer jag kunna tacka er ordentligt!! Ni gjorde mig stark när jag var den svagaste, ni gav nig ljus när allt var mörkt, tack vare er jag fortfarande står med fötterna på jorden och kan blicka framåt! Min kärlek till er är den absolut starkaste kärleken jag kännt och kommer att känna. Jag vann det största kriget i mitt liv, jag besegrade något som för mig kändes omöjligt. Imorgon säger jag adjö till Umeå för all framtid, sätter aldrig min fot där igen!
Avslutar denna resa med en låt som startade den - I am unbreakable!!
0 kommentar(er)
