Vic

usch vilken jobbig men ändå bra dag detta blev, började med att bästatse Jocke kom hit o bjöd mig o Moa på gofika innan jag skulle iväg o fylla i tatueringarna. Sedan åkte vi hem till mig igen och bakde ganska så mycket scones, och Lina samt Sandra kom hit, vi skrattade o bara myste på, tårarna rann en hel del och det blev en väldigt sentimental kväll. Men ack vad jag älskar dessa människor, fy vad jag hade varit svag utan mina vänner o familj <3 Ni är tamifan min anledning att leva!!! Det var fruktansvärt jobbigt att säga hejdå, även fast jag vet att jag får hålla om dom igen, kanske tar en stund innan, men innan vi hinner blinka sitter jag här i min lägenhet och har en tjejkväll med dom igen! Och fy vad jag längtar tills jag är hemma igen... Så imorgon drar jag mamma o pappa, vi kände att vi behövde åka i tid för att komma till rätta o sedan på fredag är det dags att träffa läkare o alla andra. Nu kommer denna tuffa o hemska tid, men sedan när jag tagit mig igenom denna skit så är jag återigen på fötterna igen och lever mitt liv bättre än nu, bara att möjligheten för jobb o körkort ska bli möjligt för mig att skaffa är en stor morot för mig att komma på fötterna igen. Så ja även fast detta suger BALLE så är jag glad att detta händer nu, för jag är less på denna evighets väntan, nu gör jag det här bara o sen jäklar!!