Vic

one day at the time
Tappar fotfästet totalt igen, kännslan av lyckan då jag fick mitt besked känns bortblåst, eller frågan är om jag ens hann bli riktigt glad över det innan tankarna om allt slog till? Den där vändpunkten som skulle komma vart är den nånstans.. Jag vet inte om det är en helg efter många dåliga beslut som kommer ikapp en kanske, eller kommer det alltid att vara såhär för mig? Jag vågar helt ärligt inte längre känna efter, har detta blivit en depp blogg eller är det bara jag? Men ingen som tvingar någon att läsa mina ord och detta är mitt ställe där jag måste få rensa mina tankar.. Även om det på senare dar endast varit jobbiga tankar så måste jag få skriva av mig!
Men jag ska ändå inte klaga om allt, för halloween festen i fredags var kanon bra, blev väl lite väl på lyset några minnesluckor men iaf så fick jag en lyckad kväll! Jag och min kära vän Emelie klädde ut oss till luffare även fast alla andra tyckte vi var sopor, men så var inte fallet.



Tack mina underbara vänner för en lyckad kväll