Sitter nästan med gråten i halsen... Jag klarar snart inte längre av att bo kvar här, kunde inte mer längta tills jag far till Trosa nästa vecka, och jag planerar inte att komma hem fören till jul! Jag måste bort härifrån, vet att rymma ifrån sina problem inte hjälper för dom stannar kvar här hemma o väntar på mig lik förbaskat.. Men att bara få släppa allt bara för stunden kommer betyda mycket för mig, att få träffa min fina Alinnea kommer ge mig glädjetårar och all lycka i världen! Att hela familjen för första gången samlas där nere har aldrig hänt och det kommer bli fantastiskt att ha alla samlade under ett och samma tak! Önska bara att det var imorgon jag fick åka, men så enkelt ska de ju inte få vara... Aja i helgen ska jag njuta av sällskapet från mina brudar, för på ett eller annat sätt så mår jag iaf lite bättre för stunden, men som tidigare sagt så går jag igenom en jäkla process som jag inte tror någon alls jag känner förstår sig på, så känner knappt någon mening med att prata med folk om det längre, att ha levt detta liv har varit en enorm börda för mig, och den bördan håller i sig så förbannat hårt och tyvärr går den inte att bli av med så enkelt! Tanken på att jag kanske aldrig kommer att klara av att jobba som en annan normal människa är fruktansvärd, att jag aldrig kanske får ta körkort så länge jag lever suger så förbannat mycket.. Min epilepsi börjar bli allt värre, och det är så skrämmande så jag inte ens kan förklara, att hela tiden förlora kontrollen över mig själv är fruktansvärt, har funderat på detta så mycket och pratade med Sandra om det idag och jag höll på att brista totalt.. Men men det är mitt liv och det är bara att på något sätt försöka bearbeta detta.. Sen att alla ber mig att inte tappa hoppet har uppenbarligen aldrig varit med om liknande, men att få ett besked om friskförklaring och sedan få veta att du fortfarande är sjuk gör så att man inte har någon tilit till läkare och sjukvård längre, så nääe ett hopp om att det ska bli bättre finns inte just nu!!! Men ja nu kämpar jag på för att få åka neröver och få umgås med min underbara familj som jag älskar mer än något annat <3
Hoppet är det sista som lämnar människan
0 kommentar(er)
