Ja ja jag vet att jag sagt de förr! Men jag har nog aldrig riktigt menat de förut heller. Satt och pratade med syster om att faktiskt flytta ner hit på riktigt när allt där hemma löst sig. Det har varit en dröm för mig allt för länge nu, men rädslan att behöva byta sjukhus och flytta sjukskrivningen ner hit har alltid hållt mig kvar. Men samtidigt kan jag inte sluta leva mitt liv och uppfylla mina drömmar på grund av historia i mitt liv, jag känner att Östersund inte har något kvar att ge mig, så varför inte bara testa? Hyra ut min lägga i andrahand ett halvår, och ja funkar det inte så kan jag ju alltid flytta tillbaka. Men jag är less på att aldrig leva till fullo och verkligen göra saker jag vill och drömmer om. Nånstans måste jag bryta detta dåliga mönster o denna eviga rädsla att flytta. Man lever bara en gång, och jag vill inte se tillbaka på mitt liv med ånger. Sen egentligen, finns inget som håller mig kvar där hemma, sjukhus har dom om inte bättre här nere iaf, mer jobb möjligheter, plugga kan man med göra. Ja som ni märker är de här något jag verkligen funderar på, och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag läser detta blogg inlägg om ett år och faktiskt kan le över att jag iaf förändrade mitt liv. För allt går bara man ger sig fan på det!