Vic

one day at the time
Tappar fotfästet totalt igen, kännslan av lyckan då jag fick mitt besked känns bortblåst, eller frågan är om jag ens hann bli riktigt glad över det innan tankarna om allt slog till? Den där vändpunkten som skulle komma vart är den nånstans.. Jag vet inte om det är en helg efter många dåliga beslut som kommer ikapp en kanske, eller kommer det alltid att vara såhär för mig? Jag vågar helt ärligt inte längre känna efter, har detta blivit en depp blogg eller är det bara jag? Men ingen som tvingar någon att läsa mina ord och detta är mitt ställe där jag måste få rensa mina tankar.. Även om det på senare dar endast varit jobbiga tankar så måste jag få skriva av mig!
Men jag ska ändå inte klaga om allt, för halloween festen i fredags var kanon bra, blev väl lite väl på lyset några minnesluckor men iaf så fick jag en lyckad kväll! Jag och min kära vän Emelie klädde ut oss till luffare även fast alla andra tyckte vi var sopor, men så var inte fallet.



Tack mina underbara vänner för en lyckad kväll
tonight Im gonna have a real good time
En fullständigt galen vecka, med massa alkoholintag åh flummare brudar! Hela skolveckan i stort sätt har gått ut på att dricka då vi i onsdags hade vinprovning haha de gick som de gick, sen i går hade vi ölproving dock var man lite för bakis för att palla att dricka minsta droppe! Sedan så idag har vi blandat över ett 20-tal drinkar! I onsdags hade vi en lite klassfest men tror de var mer folk utom klassen som var där, men fy vad kul de var, haha iaf de jag kmr ihåg ;) Sedan så idag taggar vi för en kanon grym halloween kväll, jag åh emelie kommer ha snyggaste outfiten, bilder kommer imorgon, nu ska jag fixa mig i ordning


Party rock is in the house the night
the question is do I dare to smile or is this just a dream?
På riktigt riktigt länge har jag gömt för mig sanningen gömt mig för hur livet påverkat mig, men åkte till umeå åh fick dessa besked  som jag inte trodde jag kunde få, orden ur hans mun kändes så overklig som om dom var menade för nån annan åh inte för mig! Det kanske är så man reagerar efter 3 års evig längtan efter just detta, vad vet jag. Just nu måste jag ärligt säga att jag är för nervös för att vara riktigt tok glad, så som jag kanske borde vara just nu, men jag vågar inte hoppas på att detta är sant, måste nog smälta detta ganska så mkt, det kanske är en självklarhet för er, ni kanske undrar varför jag inte gråter av lycka, men de vill jag göra tro mig men jag är för rädd just nu! Men tro mig de kommer, åh den dagen kommer ni få dra ned mig på jorden igen, vänta bara.


Happiness will come, soon very soon, and then it's gonna be here to stay!