Vic

Jadu vad kan man säga... Mera motvind och sämre psyke! Hur mycket ska en människa orka klara av? Känner att orken bara tynar bort allt mer och jag börjar tröttna.. Försöker att hålla huvudet högt och tänka positvit för min familj och mina vänners skull, men det är inte lätt alla dagar, som nu på slutet har det blivit allt svårare att se positivt på det som kommer komma. Mamma ringde Umeå i måndags och det visade sig att jag har två operationer jag ska genomgå i mitten av september, jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med detta. Försöker intala mig själv att efter detta kommer mitt liv bli så mycket bättre och att jag äntligen kommer kunna leva som en normal människa igen, men samtidigt i det tänket så stannar tankarna och dessa mardrömsliknande tankar slår till. Och med dom tankarna i mitt huvud känns det svårt att tänka positvit.. Att bli frisk förklarad i november och sedan knappt ett år senare ska dom operara bort något som dom friskförklarade mig för, var är det logiska i det? Less på deras misstag och deras brist på komunikation, är det verkligen så här sjukvården ska gå till? Det är en människas liv det handlar om, mitt liv i denna fråga, och jag har aldrig kännt mig mer förvirrad och rädd på samma gång! Jag vill bara en tidsmasiken och spola fram till nästa år så detta kan få ett slut.. Men nu är det enda jag kan göra är att leva med detta tillsvidare, och försöka kämpa på även fast det vissa dagar känns som en omöjlighet, men jag gör det här för mina vänner o familj och jag tänker inte ge upp när jag har kommit så här långt! Så nästa vecka drar jag ner till Trosa/nyköping innan jag åker till Umeå för att få umgås med min fina familj, sen kommer de dröja ett tag innan jag får träffa dom igen. Så jag tänker bara åka ner och försöka må lite bättre och komma på andra tankar, sedan åker jag hem igen hit och umgås med mina fina vänner och bara känner lugnet före stormen!