Tom i huvudet tom på känslor tom på fan allt.... Trodde aldrig någonsin att denna dag skulle komma, trodde att jag var färdig med allt detta, jag trodde helt enkelt för mycket denna gång.... Jag kan inte förstå att detta är verkligheten, jag är så arg ledsen och fruktansvärt förtvivlad! Men efter denna dag har jag verkligen insett att lita tamifan på magkänslan varje gång. Den har alltid rätt tro mig... Aldrig har jag hatat så mycket i hela mitt liv att ha rätt, vill inte ha rätt i detta fall, jag ville inte veta att min tumör växt, ville inte veta att jag ska opereras i september... Snälla låt detta bara vara en sjuk dum äcklig jävla dröm :( Visste så fort jag öppnade brevet från Umeå att nu är det något som ej står rätt till, fanfanfan!!!! Detta skulle ju var över eller hur??? Jag är verkligen inte stark nog för att gå igenom detta en fjärde gång... Nej jag orkar inte tänka mera nu, men jag var tvungen att skriva av mig....
I am unbreakable?
1 kommentar(er)
