Vic

Detta skriver jag till dig, min trogna och underbara vän. Utan dig vid min sida, hade allt redan runnit över totalt, trots att bägaren varit på väg över allt för många gånger har du ändå lyckats stoppa den där sista droppen som varit på väg att krossa allt. Trots dessa enorma misstag jag tagit på slutet, något jag aldrig tidigare skulle ha gjort så har du ändå stått där bredvid mig och stöttat mig. Dessa dagar då jag helst av allt bara velat ligga inne i soffan så har du varit den vän som slitit mig upp och hjälpt mig framåt. Mina tårar har runnit något så fruktansvärt på slutet, min hjärna har nästan exploderat, men du har hela tiden fått mig att tänka på något annat, du har inte lämnat mig en sekund nu på slutet och jag har inte ens orden att tacka dig för allt du gjort o gör för mig. Aldrig har jag kännt mig mer ensam tidigare, aldrig har jag gjort såna här stora misstag som på slutet, dom blir bara värre och det gör ont i mig att jag ens utsätter mig själv för de, men du har ändå funnits där och du har inte dömt mig en sekund. Önska dock att jag kunde få det ogjort, men som du säger tänk inte så mycket på de, gjort är gjort o du kommer över det tidsnog. Det kommer jag också att göra, för med dig vid min sida, du som fyller de där tomrummet kan jag ta mig igenom den är perioden i mitt liv. Vad skulle jag gjort utan dig? Gråter bara över att skriva den här texten för jag inser verkligen hur stark du gör mig, vilken vän jag har vid min sida. Jag skattar mig lycka över det varenda dag. Du vet att jag aldrig mått sämre med du är den som stannar i mitt mörker för att hela tiden hjälpa mig att finna de där lilla ljuset som finns, ibland ser jag de men plötsligt försvinner de lika fort igen, men något som däremot inte försvinner de är du! Alltså en vän som dig är de bästa som hänt mig. Tack älskade älskade du för att du står ut med mitt mörker mina tårar och speciellt min självdestruktivitet. Jag vet att jag inte är en lätt människa alla gånger, men trots de så står du kvar. Älskar att du oroar dig för mig, att varje gång din telefon ekar av tystnad så ringer du bara för att se om jag lever, se så att jag är okej. Vill dock inte att du ska behöva oroa dig för mig, men just nu är de ej något jag rår för, men du vet hur hårt jag kämpar med de här varenda dag. Jag vet även att du och jag haft våra motgångar då det inte alltid heller varit så enkelt, men vi tar oss alltid igenom de lika fort, vilket gör mig glad! Du och jag mot världen så är det bara.