Vic

Just nu är jag min egna förebild, inte någon inte en endaste själ kan ens föreställa sig vad jag går o har gått igenom, de är lätt att lyssna men de är svårare att förstå. Jag ser upp till mig själv, vilket jag aldrig någonsin skulle ha gjort för ett år sedan inte ens för en vecka sedan! Förut så klankade jag ner på mig själv, såg mig själv som ett stort jävla misslyckande, såg ner på mig själv och underskattade min egna styrka, trodde hela tiden att jag var så otroligt meningslös och att min liv inte hade någon mening alls. Men jag tog det stora klivet över den enorma muren som jag länge byggt upp sten efter sten, men jag tog mig över den, jag står äntligen med ryggen mot den förbannade muren, redo att möta världen redo att faktiskt ta chansen att vara lycklig, känna på lycka o hopp! Denna gång vägrar jag att hamna på andra sidan av muren igen, nu jävlar när jag tagit mig över ska jag kämpa som aldrig förr för att faktiskt stanna här, visst kommer jag många dagar vara sugen att klättra tillbaka eftersom det har varit tryggt o intstängt där, och på den här sidan kommer det att bli tufft, jag kommer att möta många hinder men fy så redo jag är att kämpa alla fighter som tänkt dyka upp!! Aldrig någonsin har jag haft denna drivkraft, så nu med hjälp och motivation ska jag klara av de här, o leva livet o vara lycklig så som jag faktiskt förtjänar.